Kategoriarkiv: Indianer

Om bön

Det fanns bara en oundviklig plikt att uppfylla under ens livstid; plikten att be — det dagliga igenkännandet av det Osedda och Eviga. Indianens dagliga fromhetsövningar var viktigare för honom, än det det dagliga brödet. Han vaknade på morgonen, drog på sig sina mockasiner, och gick ner till vattenbrynet. Här stänkte han några handfullar klart, rent vatten i ansiktet, eller dök i. Efter badet stod han upprätt inför den framåtskridande gryningen, med ansiktet mot solen medan den dansade uppå horisonten; bedjande en icke-talad bön.

—Ohiyesa,  Wahpeton Dakota

Vi indianer känner Gud, den Ende och sanne… Vi tillber honom oavlåtligen.

—Black Elk, Oglala Lakota

Bönen med pipan må utgöra begynnelsen och slutet på varje dag; men det är likaså viktigt att be under hela dagens lopp. Varje dag ber jag och tänker på Gud, oavsett vad jag har för händerna. Jag ber ständigt, vare sig jag arbetar hemma eller i fält, eller vad än jag gör… Den Stora Anden vet att jag ber till Honom, och Han hör mig… Jag är så van vid det att jag inte kan sluta, och jag tror att be är det bästa en människa kan göra. Jag menar att man, om man håller utkik efter dem, kan hitta gott om stunder under dagen, då det är lämpligt att be. Säkert finns det många som är på det viset, ständigt bedjande, ihågkommande Guds namn… Folk tror att det finns viktigare saker än att be, men de har fel. En person må ha mycket pengar, men det är inget han tar med sig [då han dör]. Det är gott att dela vad litet vi har, och att be. En människa bör mäta och söka sin rikedom i sådana begrepp som kunskap om, och kärlek till, Gud.

—Yellowtail, Absaroke

Annonser

Lämna en kommentar

Under Indianer, Joel

Indianer och vita

Vid vårt senaste studiecirkeltillfälle yppades en fascination för ökenfädernas enkla, kärnfulla uttryck, vilket förde mina tankar till en bok, kallad Indian Spirit, som, för det humana priset av en pence, för några år sedan införskaffades. Denna är en guldgruva. Hör här orsaken till min koppling:

Sanningen fordrar ej rikt tal.

—Rolling Thunder, Nez Perce

Behovet av utstuderade formuleringar verkar ha ökat i takt med avståndet från uppenbarelsen, Sanningens manifestation i tiden. Jag har åtminstone själv lättare att förstå en ökenfaders uttryckssätt, än exempelvis Tomas av Aquinos, mäster Eckehart, eller andra medeltida fyrbåkar. Senare tiders teologer, filosofer, och metafysiker, är knappast mindre tillkrånglade. Däremot har jag, märkligt nog, lättare att övertygas av dessa senare tänkare — och att inte blott förstå ordalydelsen, utan även ordens innebörd —; de talar utifrån sin tids andliga förutsättningar — bara det att det idag ingalunda förutsätts att det över huvud taget finns någon Gud, gör ju kanske att man, som andlig sökare, ändå måste börja i den änden. För vad är väl en enkel formulering värd, om läsaren förhåller sig avvisande till den, seende den såsom någonting löjligt och barnsligt, istället för att se sanningen och fullheten i eventuellt påstående? Tanken förs här till det Platonutdrag som P.A. anförde, ett par bloggposter tidigare. Den moderne läsaren måste kanske helt enkelt bändas upp medelst långrandiga, oemotsägliga resonemang, och ömkligen så, eftersom vägen till pudelns kärna blir så mycket längre och omständligare.

Hursom, nu för att återvända till Platons forntida människor! Dessa, som, från en ek, emottog profetorden, måste tills helt nyligen ha levat, innan de undanträngdes av den allt undanträngande vite mannen. Jag lämnar de knôvvliga resonemangen därhän, och vidarebefordrar ännu ett, lite längre, indianhövdingatal, som belyser några av skillnaderna mellan dem och oss:

 De är sannerligen en hjärtlös nation. De har gjort somliga av sina egna till slavar — ja, slavar! Vi har aldrig trott på detta att göra folk till slavar, men det gör tydligen den vite mannen!

 Deras största mål i livet synes vara att vinna ägodelar — att bli rika. De önskar äga hela världen. I trettio år sökte de få oss att sälja vårt land. Till slut, under kriget (Minnesota, 1862), fick de landet, och vi har drivits bort ifrån vår vackra hemort.

 De är ett underbart folk. De har delat upp dagen i timmar, liksom året i månar. Faktum är, att de mäter allt. Ingen av dem skulle låta så mycket som en rova lämna deras mark, utan att de erhållit betalning för den. Jag har hört, att deras stora män ordnar stora tillställningar och fester och ditbjuder många gäster, men att gästerna måste betala för all maten de fått, innan de går.

 Jag har också hört, men detta tror jag inte kan vara sant, att deras hövding [president] fordrar dem att, varje år, betala honom för den mark där de bor, och för sina ägodelar! Jag är säker på att vi inte skulle kunna leva under sådana lagar.

 I krig har de ledare och krigs-hövdningar av olika grad. De vanliga krigarna drivs framåt mot fienden som en flock antiloper. Det är på grund av detta sätt att kriga — genom tvång och inte av mod — som vi inte ser någon heder i de dåd vi utför mot dem.

White Footprint, Dakota

Planer finns på att översätta fler, och kanske mera djupsinniga, visdomsord, att läggas upp under sommarens gång. Watch this space.

1 kommentar

Under Indianer, Joel